Historien om Åsa och Magnus

Det var en mörk novemberkväll, närmare bestämt Hallowen den 4:e november år
2000. Natten var magisk och gröna marsmänniskor närmade sig i bestämda led
Mariahissen på södermalm i Stockholm. Folk stannade och vände sig om i
förundran och förskräckelse. Vad var detta? Invasion från mars?

Nej, dom hade inte behövt vara oroliga. Dessa marsmänniskor ville inget ont.
De ville bara förlusta sig en Hallowenkväll på den vackra planeten Jorden.
Det bar av över kullerstenarna längs söders gränder. Snart var deras mål för
kvällen nått, Mariahissens festlokal.

Våra marsmänniskor blev bemötta med stor beundran och fascination när dom
klev över tröskeln till festlokalen. Här kunde nu våra vänliga marsmänniskor
lugnt beblanda sig med häxor, djävlar och andra inte allt för fantasirikt utklädda jordbor.

Nu ska vi gå närmare in på just två av dessa marsmänniskor. Den ena, en flickmarsian
som hette Åsa, var speciellt lycklig denna kväll. För just vid sådana här tillfällen
fick hon ha sitt hår stående rakt upp. Och då kände hon sig alltid lite extra läcker.

Den andra, var en pojkmarsian som hette Magnus. Han hade sett Åsa en gång tidigare
och tyckte att Åsa var allt en grann marsiantjej. Men han var lite blyg så han vågade
inte visa sitt intresse. Men Åsa hade redan från hemlig källa fått reda på vad Magnus tyckte.
Så hon var lite nyfiken på vem Magnus var.

Åsa tog tag i den smala lilla killen framför sig och blev glatt överraskad när hon märkte
att han faktiskt hade lite hull i sidorna. Hon klämde till lite extra och Magnus vände sig om
och såg väldigt nöjd ut. Men han förstod fortfarande inte intresset från Åsas sida.

Våra marsianer roade sig glatt under kvällens gång. Dom dansade och drack och skrattade.
Ju längre kvällen gick desto mer besviken blev Åsa på den där Magnus.
Tyckte han inte att hon var så lockande längre? Varför gjorde han inga närmanden?

Nu började en hel del av våra marsianvänner dra sig hemåt och Åsa tänkte:
-Jag måste få Magnus att stanna kvar.
Hon föreslog att de skulle bege sig ut i den mörka trollska novembernatten.
Magnus var inte svår att locka med sig. Han travade glatt på vid Åsas sida.

Och han stannade precis som Åsa velat. Han stannade vid hennes sida hela natten
och hela helgen och kunde knappt slita sig måndag morgon när han var tvungen att
gå till sitt jobb. Men han kom tillbaka och stannade och fortfarande idag är han kvar
vid Åsas sida.

Magnus och Åsa lever nu sida vid sida och delar inte allt för ofta på sig i onödan.

/Åsa 2001-09-21/